Pelle Molin om Ådalen
Den komplexa småstadskoden
Jag förtydligade så gott jag kunde varför jag fortfarande stod kvar. Till gensvar fick jag ett förlösande hjärtligt skratt. Jag fick veta att jag ju kunde lägga nycklarna i brevinkastet om ett par dagar när jag hade tittat klart.
Nästa gång befann jag mig på en av stadens bilfirmor för att köpa en ny bil. Bilförsäljare vet man ju vad det är för ena lirare. Det gäller att rusta sig mentalt så att inte plånboken åker upp på alltför vid gavel. Jag blev nästan genast bragt ur storstadsfattningen; inget krämande, smörigt och innehållslöst säljsnack. Inget lismande bakom en fasad av likgiltighet mitt i en ansträngd Riviera-look.
Bara en leende vit tandrad under en buktande snusläpp och ett "hej, köpa bil eller...?". Någon minut eller två senare hade jag en nyckel i min hand, välkommen att ta en provtur. Och som i en ruggig deja vú återupplevde jag samma tystnad ännu en gång, fullständigt handfallen inför hur situationen skulle hanteras.
Jag försökte prövande sticka till denne fåordige bilhandlare mitt VISA-kort, liksom för att garantera att jag tänkte komma tillbaka med bilen. Istället fick jag en tillskrynklad min av förvåning tillbaka:
" - Vaddå, tänkte du inte komma tillbaka med bilen, eller...?"
Dessa två exempel är bara utsnitt av en rad liknande upplevelser innan jag fick kläm på den komplexa småstadskoden. För visst är det himla konstigt att folk litar på en trots att man är en främling; att folk utgår ifrån att man vill dem väl när man lika gärna kan luras och bedra. Och att folk hellre är öppet leende än slutet misstänksamma, i synnerhet mot oss utomsocknes med konstig dialekt.
Alternativt är det tvärtom.
Kanske är det så att koden i småstaden i sin uppfriskande enkelhet blir komplex för den som än van vid skrovlig storstadsfasad och knöligt bemötande. Det naturliga beteendet har ersatts av ett artificiellt som blivit så naturaliserat att det förefaller genuint snarare än konstlat. Penibelt eller ej; att hamna i beteendemässiga fallgropar kan vara ett tecken på att det är dags att stanna upp och faktiskt njuta av det autentiska. Snart nog kan även detta vara ett exotiskt minne blott. Men det autentiska finns ännu lite varstans, t ex i småstaden.
Det stora uppbrottet
av Jens Berglund
Dagen då mitt liv kommer att upptas av flyttlådor, knäskurning av toalettgolv och ett nostalgiskt...
av Jens Berglund
2009-01-23 Ögonblick med ståpäls
av Jens Berglund
2008-12-05 Snöängel för en stund
av Charlotte Göransson
2008-11-10 Sand mellan tårna eller snö i skorna
av Sara Sohlberg
2008-10-03 Springsteen och det som kallas hemma
av Jens Berglund
2008-08-15 Envishet kan försätta berg
Mattias Modéen
2008-06-19 Dagen är en annan dag i morgon
av Charlotte Göransson
2008-05-30 Musik ska blomma vilt och vackert!
av Jörgen Åslund
2008-04-30 Parallella världar
av Sara Göransson, utflyttad men född & uppvuxen i Sollefteå
2008-03-04 Hur svårt kan det vara?
av Jenny Karlsson
2008-01-03 Bönderna är lyckligast
av Kerstin Kårén, 5-barnsmor och bonde
2007-11-30 Att välja att göra ingenting
av Charlotte Göransson
2007-10-02 Här bor vi
av Charlotte Göransson
2007-06-02 Född i Sollefteå
av Ullis Kankaanranta
2007-02-23 För jämna femtio år sedan
av Matts Dahlqvist
2006-12-28 Fullständig fred, fullkomlig ro
av Magnus Mikaelsson
2006-10-19 Om första gången
av Ullis Kankaanranta
2006-08-15 En rolig historia
av Marcus Olsson
2006-07-07 Den komplexa småstadskoden
av Helena Häggström
2006-05-12 Turist på hemmaplan
av Ullis Kankaanranta
2006-02-09 Värdskap och Entreprenörsanda
av Marcus Olsson
2005-12-01 De oskrivna reglerna
av Ullis Häggqvist
2005-09-12 Sollefteå - varför då?
av Helena Häggström
2005-06-30 Att komma hem
av Ullis Häggkvist