Pelle Molin om Ådalen
De oskrivna reglerna
Otaliga är de timmar jag tillbringat på väg till, sittande på och på väg från olika bussar i mitt liv. I Sollefteå finns det ett osynligt kösystem. Den som kommer först till busshållplatsen är den som får kliva på först. De andra följer i given ordning, det spelar ingen roll var man står, huvudsaken är att man håller reda på vem man ska följa efter. Är det dåligt väder så tränger man ihop sig i busskuren. När man kliver på bussen hälsar man på chauffören med lämplig hälsningsfras.
I Stockholm skrämde jag slag på ett antal morgontrötta chaufförer när jag klev på med ett hurtigt "god morgon". Jag fortsatte med detta även efter att jag lagt märke till att jag var den enda, förutom en medelålders man som lät misstänkt lik en kalixbo, som hälsade på chauffören.
Kanske blev skrämseleffekten av mitt hälsande större på grund av att jag alltid klev på sist. Hur det kom sig att jag alltid fick stå sist i kön funderade jag också själv på innan jag en dag plötsligt förstod. Vid min hållplats tillämpades inte alls det osynliga kösystemet utan däremot ett mycket visuellt sådant. Man ställde sig alltså efter varandra och visade på så sätt upp sin position. Detta borde jag ju ha sett med en gång, men till mitt försvar vill jag hävda att det var sen höst och nästan vinter. Det var kallt, regnigt och blåsigt och jag ställde mig alltid i skydd av busskuren och fattade inte varför alla stod på led utanför och följde mig med ogillande blickar.
Det var väl ungefär då, när jag insåg hur de oskrivna reglerna formar vårt beteende och hur min bakgrund avslöjade mig i busskön som jag började med de sociala experimenten, att le mot någon på tunnelbanan, att hälsa på utan att ringa först, att nicka mot dem jag mötte varje dag bara för att jämföra. Bara för att de oskrivna reglerna och de mänskliga koderna gör mig nyfiken .
Nu är jag utflyttad igen och utför mina experiment på en mer akademisk basis som beteendevetarstuderande. Och rätta mig om jag har fel, men jag tror att när folk i Sollefteå hälsar på utflyttade med ett "nämen hej, vad gör du här, har inte du flyttat?" så är det egentligen bara kod för "hej, det var länge sen, kul att ses!"
Det stora uppbrottet
av Jens Berglund
Dagen då mitt liv kommer att upptas av flyttlådor, knäskurning av toalettgolv och ett nostalgiskt...
av Jens Berglund
2009-01-23 Ögonblick med ståpäls
av Jens Berglund
2008-12-05 Snöängel för en stund
av Charlotte Göransson
2008-11-10 Sand mellan tårna eller snö i skorna
av Sara Sohlberg
2008-10-03 Springsteen och det som kallas hemma
av Jens Berglund
2008-08-15 Envishet kan försätta berg
Mattias Modéen
2008-06-19 Dagen är en annan dag i morgon
av Charlotte Göransson
2008-05-30 Musik ska blomma vilt och vackert!
av Jörgen Åslund
2008-04-30 Parallella världar
av Sara Göransson, utflyttad men född & uppvuxen i Sollefteå
2008-03-04 Hur svårt kan det vara?
av Jenny Karlsson
2008-01-03 Bönderna är lyckligast
av Kerstin Kårén, 5-barnsmor och bonde
2007-11-30 Att välja att göra ingenting
av Charlotte Göransson
2007-10-02 Här bor vi
av Charlotte Göransson
2007-06-02 Född i Sollefteå
av Ullis Kankaanranta
2007-02-23 För jämna femtio år sedan
av Matts Dahlqvist
2006-12-28 Fullständig fred, fullkomlig ro
av Magnus Mikaelsson
2006-10-19 Om första gången
av Ullis Kankaanranta
2006-08-15 En rolig historia
av Marcus Olsson
2006-07-07 Den komplexa småstadskoden
av Helena Häggström
2006-05-12 Turist på hemmaplan
av Ullis Kankaanranta
2006-02-09 Värdskap och Entreprenörsanda
av Marcus Olsson
2005-12-01 De oskrivna reglerna
av Ullis Häggqvist
2005-09-12 Sollefteå - varför då?
av Helena Häggström
2005-06-30 Att komma hem
av Ullis Häggkvist