
Hur det kommer sig att jag frivilligt väljer att självplåga mig själv i Sveriges sydligaste landsände ska vi inte gå närmare in på. Ja, hur stor denna frivillighet egentligen är ska vi kanske inte heller diskutera. Vi kan nöja oss med att konstatera att jag gör det för en ytterst god sak; familjefriden! Det som istället bör dryftas är hur jag ska få någon som helst form av julkänsla i ett snöfattigt landskap, 100 mil från Sollefteå!!!
Det kommer exempelvis bli ofantligt svårt att göra snöänglar på en lerig och regnvåt gräsmatta. Se en jultomte samtidigt som cyklar dundrar fram på bara cykelbanor kommer ju te sig rent ut sagt löjligt. Jag har en känsla av att till och med bilar utan vinterdäck kommer få mig att brista ut i ett fånigt gapskratt, men som sedan givetvis kommer att övergå till ren och skär hemlängtan. Jag har sannerligen ett riktigt stålbad framför mig.
Nu kommer jag givetvis, om än med nöd och näppe, överleva en jul i Malmö och när allt kommer omkring är det egentligen inga större fel på staden. På sommaren alltså. En jul ska firas med snö och en handfull minusgrader och på den punkten går det inte att slå Sollefteå på fingrarna. Men som sagt var, jag kommer säkert att överleva. Jag tänker dock inte riskera något, för att vara på den säkra sidan kommer jag smyga ner ett par flaskor Zeunerst julmust i packningen...