
Så fantastiskt kul att hon fortsatte att cykla!
Emma Johansson gjorde vid tillfället sin första större intervju med en journalist, men var inte ett dugg blyg. I det grönskande gräset intill Ångermanälven höll hon upp sina tre SM-medaljer och log stolt in i kameran. Det blev en vacker bild. Med sommarblommor i förgrunden, Emma och medaljerna i mitten och strömmande vatten i bakgrunden. Emma Johansson utstrålade tuffhet och självförtroende. Och en målmedvetenhet och envishet att försätta berg. Jag fick en känsla av att Emma Johansson var en tjej som inte såg några gränser.
Samtidigt var hon jordnära.
Emma Johansson kommer från en vanlig enkel familj och har fått kämpa för sina framgångar. Det tycker jag ger OS-silvret en extra dimension. Under några år tävlade hon både som mountainbikecyklist och landsvägscyklist, innan hon som 16-åring flyttade till Skara för att gå cykelgymnasiet. Men det skulle ändå dröja flera år innan hon slog igenom internationellt. När hon blev VM-sexa förra året, skrevs det inte särskilt många rader i media. En sjätteplats betyder liksom inte så mycket, när det är medaljer som räknas. När Emma Johansson i söndags tog silver i OS ville alla plötsligt veta vem denna lilla, tuffa tjej från Sollefteå var.
Ni som läser detta vet nu ytterligare lite grann om Emma. Och kanske gillar hon fortfarande spaghetti mest av allt. Om inte, så smakar nog OS-silver ganska bra det med.