Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det
Nalle Puh
Fullständig fred, fullkomlig ro
Enligt SAOL betyder ordet "frid": Fullständig fred, fullkomlig ro, stillhet. Det borde i sin tur innebära att begreppet julefrid skulle betyda ungefär; fullkomlig ro vid tiden för firandet av Jesu födelse. Personen som myntade uttrycket har troligtvis aldrig varit i närheten av "modernt" julfirande. För mig är ordet frid glömt; inlåst, på semester, raderat ur ordförrådet eller liknande under de sista veckorna före jul. Det är samma visa varje år. Efter tjugondagknut säger man till sig själv: - Nästa jul ska jag vara ute i god tid för att köpa julklappar, plocka fram pyntet, städa etc. Pyttsan heller! Den fina tanke man hade i början av januari är totalt bortblåst när julesnön vräker ner utanför fönstret. Trots att man bor i en så pass liten stad som Sollefteå är storstadsstressen ytterst påtaglig. Vad ska jag köpa för julklapp till mina föräldrar? Undrar om det blir det någon utgång på juldagen? Jaså, biljetterna till Impuls är redan slut. Och det där receptet på hemgjord glögg? Ok, den ska stå och dra i fyra veckor. Det får bli påskglögg i år igen då. Och var är den där förbenade adventsljusstaken? När man kommit till insikt att det börjar bli kort om tid och tar sig ner mot gågatans lockande julshopping inser man snabbt att saker faktiskt tar slut. Även på affärerna. Det brukar sluta med: God jul mamma, här får du en teflonbelagd grillpanna. Jaså, du fick en sådan ifjol också?! Tyckte väl att det var lite deja vú över känslan jag hade i affären! Och glöggen då? Vid besöket på Systembolaget för att få tag på lite riktig glögg får man nästan samma besked som i andra affärer: Du grabben, lite sent ute kanske? Den tog slut strax efter Lucia. Den person som uppfann den kamouflagefunktion som min adventsljusstake har borde belönas med Nobelpriset i fysik. Den är nämligen helt omöjligt att hitta där den står i förrådet, på armlängds avstånd mitt framför näsan på en. Som tur är brukar dock kamouflaget sluta fungera strax efter andra advent, eller samtidigt som jag är i förrådet för att hitta glöggrytan. Och som jag ändå inte kommer att hinna använda. När då äntligen julafton kommer och man sitter mätt och belåten efter att för femtioelfte gången skrattat (gäspat) åt Kalle Anka och hans vänner, så kommer ändå den där känslan krypande; nu är det tamme fanken jul i alla fall. Och jag hann, trots pressat schema, göra allt jag tänkt göra. Och tomten dök upp till slut. Och mamma blev glad över sin andra grillpanna. Och det gick genom vänner att få tag på biljetter till juldagsfirandet. Kanske är det just den behagliga känslan av julefrid jag känner just då. Den brukar dessutom hålla i sig en stund. I alla fall framemot annandagen då man inser att man inte planerat nyårsafton färdigt.