Pelle Molin om Ådalen
Musik ska blomma vilt och vackert!
Precis som alla andra hade även jag drömmar och visioner om att slå igenom som rockmusiker kring 20-års åldern. Självförtroendet och förmågan saknades nog inte, men spelningar fanns ju inte i överflöd direkt. Lyckades man få nåt "gig" i Åsmon eller vid Ramselebadet så stod ju inte "skivbolagsnissarna" uppradade utanför entrén med kontrakt i näven. Innerst inne var det väl en inneboende vilja av att uttrycka sig och bli sedd som var största drivkraften. Den viljan grundlades förmodligen redan på mellanstadiet på Para skola där mycket sång, musik och teater fanns med på schemat.
Kreativiteten när det gällde att skapa sina egna förutsättningar saknades heller inte. I lagarbete med andra aktiva band styrde vi upp ett antal skolavslutningsfestivaler i Sollefteå Stadspark i mitten på 80-talet. Stor del av vaken tid tillbringades i replokaler klädda med äggkartonger. Mycket möda lades på "unikt" låtmakande som skulle generera framgångar så småningom. Bara att få en spelning i Sundsvall eller Ö-vik kändes som att resten av världen låg framför ens fötter. En musikförening drog vi igång — CCC - Cult Climax Corporation (vad det nu stod för?).
Samarbeten med Hullsta Gård genererade att vi kunde arrangera discon med live-band och när Ö-viks Musikforum hade 40 inlösta på Monaco Bluesband så hade vi 300. Vinster från arrangemangen räckte och blev över för att subventionera resor till Ullevi både när David Bowie och Bruce Springsteen turnerade. Enda nackdelen med alltihop var att vi inte förstod hur "jävla bra" vi var på att arrangera grejer. Det är väl å andra sidan så "jantetypiskt" för dom flesta som växer upp på orter där ambitionerna oftast inte sträcker sig så mycket längre än att bli lagom duktig, lagom bra, lagom kunnig eller lagom synlig!
Med detta i bagaget och tack vare en god vän halkade jag på ett "bananskal" in i Musik i Västernorrland . Jag råkade vara något så när arbetslös hösten 1991 och fick i en projektanställning över begränsad tid för att ta hand om en för mig alldeles ny företeelse — Musik Direkt — Sveriges alla kategorier största ungdomsmusik-tävling. I grund och botten en mötesplats mellan unga människor i tonåren inom olika musikstilar över kommun-, läns- och nationsgränser. En helt fantastisk mötesplats i festivalform som bygger på respekt för individen och olika uttrycksformer och som har till största uppgift att lyfta fram det personliga och inspirera till utveckling. Vad som såg ut att vara en projektanställning i 9 månader på halvtid blev till 17 år. Jo, nog fick jag till en början använda dom flesta naglarna för att klösa mig fast vid uppgiften. Tack vare mitt "bagage" och oerhört god support från andra inblandade på det nationella planet, så blev festivalen redan från start en framgång, vilken organisationen ville fortsätta med. Jag borde förmodligen ha köpt lotter vid den tiden också.
Upp emot 5000 ungdomar deltar varje år i Musik Direkt landet runt i lokala uttagningar, länsfinaler och slutligen en Riksfestival, som för övrigt för 6:e gången medförde att Västernorrland vann 1:a pris. För sju år sedan stod våra egna Sollefteåtjejer i gruppen LEJA som förstapristagare. Sällan har en triumf känts större än just då. Riksfestivalen arrangerades vid det tillfället dessutom på "hemmaplan" i Härnösands teater.
År av deltagande, utveckling, återkoppling, coachning och ömsesidigt engagemang, i Musik Direktarbetet ger förmodligen samma känsla som ett eget skivkontrakt skulle ha gett någon gång för länge sedan. Att få finnas med i en organisation som verkar för ungdomars skaparkraft, vilket inte fanns när man brann som mest själv i det musikaliska skapandet, har gett mig enorma kickar. Av dom människor jag mött under åren i denna sfär, har många blivit nära vänner. Att se utveckling och förädling av personliga sceniska och musikaliska uttryck är nästan obetalbart och har även varit inspirerande för egen del.
Det finns unga människor i detta län som deltagit i Musik Direkt så mycket som sju gånger. För varje gång de har återkommit har de spelat bättre och kommunicerat ännu mer. Det är DET levande musik handlar om — att kommunicera från scenen och hitta samspelet med en publik. Den energi, spelglädje och inlevelse som hela formen för Musik Direkt lyfter fram, hjälper ung musik att blomma vilt och vackert! Jag är glad att få vara med om det.
Det stora uppbrottet
av Jens Berglund
Dagen då mitt liv kommer att upptas av flyttlådor, knäskurning av toalettgolv och ett nostalgiskt...
av Jens Berglund
2009-01-23 Ögonblick med ståpäls
av Jens Berglund
2008-12-05 Snöängel för en stund
av Charlotte Göransson
2008-11-10 Sand mellan tårna eller snö i skorna
av Sara Sohlberg
2008-10-03 Springsteen och det som kallas hemma
av Jens Berglund
2008-08-15 Envishet kan försätta berg
Mattias Modéen
2008-06-19 Dagen är en annan dag i morgon
av Charlotte Göransson
2008-05-30 Musik ska blomma vilt och vackert!
av Jörgen Åslund
2008-04-30 Parallella världar
av Sara Göransson, utflyttad men född & uppvuxen i Sollefteå
2008-03-04 Hur svårt kan det vara?
av Jenny Karlsson
2008-01-03 Bönderna är lyckligast
av Kerstin Kårén, 5-barnsmor och bonde
2007-11-30 Att välja att göra ingenting
av Charlotte Göransson
2007-10-02 Här bor vi
av Charlotte Göransson
2007-06-02 Född i Sollefteå
av Ullis Kankaanranta
2007-02-23 För jämna femtio år sedan
av Matts Dahlqvist
2006-12-28 Fullständig fred, fullkomlig ro
av Magnus Mikaelsson
2006-10-19 Om första gången
av Ullis Kankaanranta
2006-08-15 En rolig historia
av Marcus Olsson
2006-07-07 Den komplexa småstadskoden
av Helena Häggström
2006-05-12 Turist på hemmaplan
av Ullis Kankaanranta
2006-02-09 Värdskap och Entreprenörsanda
av Marcus Olsson
2005-12-01 De oskrivna reglerna
av Ullis Häggqvist
2005-09-12 Sollefteå - varför då?
av Helena Häggström
2005-06-30 Att komma hem
av Ullis Häggkvist