
Det finns en annan sida av Rio - favelorna - det parallella samhället som Rocinha är en del av. Det är svårt att undgå att se dessa enorma bostadsområden som klamrar sig fast på bergssluttningar mitt i staden, vilka ter sig i stort sett obyggbara. Här bor de fattiga människorna, de som inte tillhör det formella ordnade samhället. De som bor i olagligt uppförda byggnader på mark som de själva inte äger. Där rinnande vatten och fungerande avlopp inte är en självklarhet.

När jag skulle besöka Rocinha första gången var jag lite orolig över hur jag skulle reagera. Jag hade läst mycket, hört många berättelser och sett bilder, men det var inte förrän jag kom på plats som jag genom alla mina sinnen kände att jag upplevde denna fantastiska plats. Ett oändligt myller av byggnader ligger framför mig och jag fascineras av kaoset. Runt omkring hörs det samlade ljudet av dessa människors liv; musik på hög volym, motorcyklar, skällande hundar, skratt, hammare som ihärdigt slår, mat som steks, såp-operor på tv, fyrverkerier som avfyras, människor som diskuterar. Privatlivet är i stort sett obefinligt här där grannen som mest finns två meter bort. På grund av det öppna avloppet som rinner bredvid oss där vi går är lukten inte den bästa, snarare intensiv och frän. Vi går i ett labyrintisk system av trappor och stigar mellan hus i 4-5 våningar. Känslan av klaustrofobi är inte långt borta. Luften liksom darrar av all energi som finns på en plats som denna, där människor kring mig lever sin vardag, så olik våran, fast ändå inte. Folk färgar håret, målar naglarna, tar hand om sina barn, grälar, skaffar mat till middagen, jobbar om de kan, går i skolan om de har råd, ser på tv och surfar på internet.
Vi når toppen av berget och får bekräftat som de säger, att de fattiga i Rio har den bästa utsikten. När vi senare på kvällen är tillbaks i den formella staden, duschar av oss dagens smuts och äter oss mer än mätta på grillat kött, sallad, ris, bönor med mer, återkommer jag till tanken på att det är ändå samma värld vi alla lever i - fast ändå inte.