
Detta är en hundra år gammal historia om lokalt värdskap och stark entreprenörsanda. Om hur Lungsanatoriet, nuvarande Österåsens Hälsohem, kom att byggas i närheten av Sollefteå. Istället för i Jämtland - som det var tänkt!
Bakgrunden var att tre folksanatorier skulle anläggas till kung Oscar II:s 25-års jubileum som regent. De skulle tjäna som förebild för rikets tbc-vård. Genom en kupp iscensatt av förvaltaren Jonas Modin från Sollefteåbygden, i maskopi med doktor Nils Englund, fick sanatoriet en annan geografisk placering. Englund var en av ledamöterna i kommittén som under drottning Sofias ordförandeskap planerade sanatoriernas byggnationer.
Berättelsen börjar med att Jonas Modin är på sammanträde i Östersund. Det gällde några tvistigheter beträffande gränsdragningen mellan Jämtland och Västernorrland. Efter förhandlingen blev det försoningsfest. Jämtarna, som såg sig som förlorande part, höll tal och frågade spydigt om inte Modin skulle ta ifrån dem lungsanatoriet också "- Det har jag inte tänkt på, säger en påtagligt intresserad Modin, men jag ska fundera på saken!"
Nåväl, vid hemkomsten började naturligtvis Modin att inventera lämpliga sanatorieplatser i omgivningen runt Sollefteå. Vid sammanflödet av Faxälven och Ångermanälven, uppe på Österåsberget fanns en plats ryktbar för sin storslagna utsikt över Ådalen. Han intresserade bönderna i Österås by, som välvilligt och på hyggliga villkor lovade avstå mark, och satte sig i förbindelse med Englund.
Erbjudandet om denna magnifika plats sändes till jubileumskommittén, som skickade upp en delegation. Delegationen mottogs på det mest förekommande sätt. Tåget stannade på lämplig plats under berget i Österås. Modin och Österåsbönderna tog emot och ledsagade resenärerna till platån på berget. På den bästa utsikten hade Appelbergs källare dukat upp en festlig skogsmåltid, där det talades, åts och dracks på stornorrländskt vis. Ja, till den grad att "Livmedikus R..." fick hjärtsnörp och måste bäras ned till banvaktsstugan för vila.
Kommitténs ledamöter fann Österåsplatån ur alla synpunkter så lämplig, tilltalande och storslagen, att platsen komma att förordas framför Bispgården.
Nu skulle alltså sanatoriet för de nordliga delarna av landet byggas på Österåsplatån, som geografiskt ligger ganska mitt i Sverige. Dr. Englund var med i nämnda byggnadskommittén som “norrländsk expert". Han kom ju från “det stora okända Norrland och lapparna", och mottogs alldeles speciellt vänligt av drottningen Sofia.
Den talföre Englund underhöll drottningen, iklädd tjock päls för att understryka sina argument, med livliga skildringar av Norrland. Han framhöll att man där med rådande kyla under vintrarna inte kan bygga hus i sten. I norrland bygger man hus i trä! Drottningen mottog detta till synes sakkunniga utlåtande och framförde sin åsikt att sanatoriet skulle byggas av trä. Bland kommitténs andra ledamöter ansågs tegel vara det mest lämpliga materialet, men drottningen Sofias uttalade åsikt blev kungsord. Lungsanatoriet invigdes 1901 och blev således det enda sanatoriet byggt i trä.
Nu kan man fråga sig vad Modin fick ut av allt detta. Förvisso fick han säkert uppskattning och ersättning av bönderna i bygden, vilka fått sig en storkund att leverera livsmedel till. Fast det måste ha funnits en större drivkraft...
- Gissa vem som levererade virket till byggnationen av lungsanatoriet?