
Annica, som i mer än tio år regelbundet umgicks med Ingrid Thulin, hade även filmstjärnans uppdrag att se till att en eventuell framtida utställning speglade Ingrids konstnärliga gärning och hennes starka anknytning till Sollefteå.
Hur lärde du känna Ingrid Thulin?
- Jag träffade henne 1981 i samband med klippningen av en film i Stockholm. Vänner blev vi 1992 när jag var PR-chef på Norstedts som gav ut hennes memoarer. Ingrid älskade svensk teater och hon flög ofta från hemmet i Rom till Stockholm för att se olika föreställningar. Tillsammans gjorde vi också många resor till Sollefteå.
Vad gjorde ni i Sollefteå?
- Så länge Ingrids mamma levde hälsade vi på henne och på vår gemensamma vän Atti Johansson. Sista gångerna vi var uppe stannade vi en vecka och njöt i största allmänhet av traktens skönhet. Vi ägnade bland annat mycket tid åt att åka runt och kolla var släkten Thulin tidigare hade bott.
Vilken är din vision för utställningen i CityGallerian?
- Till att börja med hoppas jag att Ingrids band till Sollefteå ska bli tydliga och att man ska kunna känna stolthet inför hennes livsgärning. Vi är flera som kommer att se till att det blir en levande utställning och successivt förnya innehållet i montrarna. Förhoppningen är att det ska bli en större utställning längre fram, i fortsatt samarbete med Sollefteå Museum och Textilarkivet, som kan famna det material som idag inte ryms i CityGallerian.
Vilket är ditt bästa Sollefteåminne?
- Jag hoppas att det inte låter makabert, men det var när vi vid älvkanten nedanför Österåsen fann två vackra stenar till Ingrids grav. Ingrid ville att det på hennes grav skulle finnas en koppling till det vackra älvlandskapet och efter en fantastisk helg av sökande fann vi det sökte precis där Ingrids mammas Faxälv möter pappans Ångermanälv.